violetfluid

ler lite när du loggar in på msn och du får en guldstjärna för att du får min mage att pirra som på en 13-åring.
hihihihihi
vilken tönt jag helt plötsligt förvandlades till

Men det här är jag nu - :D:D:D:D

Idag rensade jag mina bilder och dokument på datorn och snubblade över den här texten som jag skrev för väldigt längesen. Jag har nog inte sett den på två år. Den skrevs till en vän.
Bara för att det är min favorittext utav alla hundra jag skrivit, (jag har nyss upptäckt att den är finast med Fred Åkerström i bakgrunden.)
Så med förhoppning om att ni ska tycka om den..

 

mina händer är för långsamma för att klara svåra ackord och du var alltid
svårast av alla att spela, men fortfarande var du det vackraste att se. när
man väl lyckades klara fingerspelet över ditt ansikte och din bröstkorg, så
var brutna fingrar värt det.

du har helt enkelt såna ögon som inte går att greppa om, du är helt enkelt
en sån människa som alltid glider iväg, som sipprar mellan fingrarna hur
tätt man än håller ihop dom. som överbeslutsamt vatten trycker sig ner i
handfatet och ut i avloppet, så rymmer du.

jag minns inte varför, men jag försöker fortfarande skratta. och jag måste
höja rösten för att du ska se mig bland alla dessa människor. det finns ingen
sanning längre, det finns inga lögner. det finns bara du.

du finns, och jag minns att du sa 'jag har tid om du har lust', 'jag
kommer och vi ska sjunga sen sluta sjunga, men aldrig prata bara
röra.' men du lovade alltid. men du kom aldrig.

och du är en sån människa,
som man bara vill röra på armen med
ena fingret när du blundar och du är en
sån människa som säger 'knäpp inte på
strängarna, smek dom'

och jag vet,
att jag inte är så duktig för jag knäpper
fortfarande på strängarna. men det gör
inte så mycket, för du smeker strängarna
och det låter så jävla bra.

och jag undrar,
kan man älska en musiker om man
föddes utan musikaliska fingrar?

.. och så var solen borta.

pic.magnus magnusson 

plusgrader och solsken, leenden och stora förväntningar. det är nog en del av spelet.
medans andetagen sprids ut och blandas med den kyliga vårluften, sitter jag här och hoppas på att dina ögon sluts i takt med musiken som tonar bort. jag drar ostrukturerade sträck över pappret, pappret därpå man finner allt som passerat, samtidigt försöker jag glömma allt. det nya ska ta över, denna vår ska bli min. försiktigt ska jag låta det undermedvetna föra mig till moln och verklighet, dessa förhoppningar om en bättre tid bara närmar sig, jag står knappt ut. kan ingen glädja sig för min skull? det finns stunder då upplevelser styr mitt liv, de förgångna och framtida hindren suddas ut i den tid då man lever på riktigt. jag ska uppleva en sådan tid igen. för våran skull.

Everywhere I'm looking now, i'm surrounded by your embrace.

Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
You're the only one that I want
Think I'm addicted to your light
I swore I'd never fall again
But this don't even feel like falling
Gravity can't begin
To pull me back to the ground again

I can see your halo..