23_55

Remember those walls I built? Well, baby, there tumbling down.

plusgrader och solsken, leenden och stora förväntningar. det är nog en del av spelet.
medans andetagen sprids ut och blandas med den kyliga vårluften, sitter jag här och hoppas på att dina ögon sluts i takt med musiken som tonar bort. jag drar ostrukturerade sträck över pappret, pappret därpå man finner allt som passerat, samtidigt försöker jag glömma allt. det nya ska ta över, denna vår ska bli min. försiktigt ska jag låta det undermedvetna föra mig till moln och verklighet, dessa förhoppningar om en bättre tid bara närmar sig, jag står knappt ut. kan ingen glädja sig för min skull? det finns stunder då upplevelser styr mitt liv, de förgångna och framtida hindren suddas ut i den tid då man lever på riktigt. jag ska uppleva en sådan tid igen. för våran skull.



Everywhere I'm looking now, i'm surrounded by your embrace.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0