Från två till fyra/Med Elsa och Tyra
Den här dagen har varit en blandning av framgång och nedslag. Fick klart för mig att "får du inte G på detta omprov så blir det IG i Matte B!" Totalt nedslagen som jag var fick jag sedan glöden tillbaka då jag fick höra att om jag gör bra ifrån mig på Historieprovet (om det medeltida samhällets struktur) så har jag Mvg, vilket känns som en otrolig prestation, med tanke på att jag knappt väntat mig ett G. Fick även veta att ett Mvg förmodligen kommer att infinna sig på slutbetyget för Gehörs- och musiklära B. Det gör mig så otroligt lättad att får höra det. Samtidigt försöker jag att inte hoppas på för mycket förens det slutgiltiga betyget är satt.
Det är en skön känsla att för en gångs skull kunna känna sig stolt över sig själv, att vara nöjd med sina prestationer. För även om jag inte får några Mvg:n så är ett starkt Vg något jag inte ens kunnat drömma om för några månader sen. Med tanke på hur de senaste tio månaderna sett ut för mig, hur svårt det har varit att ens komma på fötter och ta sig till skolan.
Charlotte har varit ett sådant otroligt stöd för mig under dessa tider och jag hoppas att även jag har hjälpt henne. Vi har verkligen kommit in under skinnet på varandra och det är något som jag uppskattar och värderar väldigt högt. Som the Beatles sjunger.. I get by with a little help from my friends.
Samtidigt vill jag tro att kanske, kanske är det här faktiskt min förtjänst.
Jag har spenderat eftermiddag/kväll med min syster, svåger och mina systerdöttrar. Det är något av det bästa jag vet, att åka hem till dem efter skolan och få känna värmen från ett riktigt knasigt och fint hem. Jag älskar hur dem älskar varandra, talar till varandra, ser på varandra. Det finns så mycket kärlek att den knappt får plats i deras lilla 2½:a i Blackeberg och det gör mig glad.
Livet är bra nu, på alla sätt. Jag vågar inte ens stanna upp och tänka för att jag är så rädd att förstöra något, att det ska hända något dåligt. Den rädslan måste vara en vanlig känsla hos de flesta, när man upplever att man kommit till den del av sitt liv då man börjar känna sig fulländad.. man blir rädd för att det ska försvinna. För vem får egentligen allt, vem får den ärliga lyckan?
Förut hade jag inget svar på den frågan, men nu när jag börjat inse vad genuin lycka innebär, så kan jag se det hos dem;
Emma, Walter, Elsa och Tyra.
Det är en skön känsla att för en gångs skull kunna känna sig stolt över sig själv, att vara nöjd med sina prestationer. För även om jag inte får några Mvg:n så är ett starkt Vg något jag inte ens kunnat drömma om för några månader sen. Med tanke på hur de senaste tio månaderna sett ut för mig, hur svårt det har varit att ens komma på fötter och ta sig till skolan.
Charlotte har varit ett sådant otroligt stöd för mig under dessa tider och jag hoppas att även jag har hjälpt henne. Vi har verkligen kommit in under skinnet på varandra och det är något som jag uppskattar och värderar väldigt högt. Som the Beatles sjunger.. I get by with a little help from my friends.
Samtidigt vill jag tro att kanske, kanske är det här faktiskt min förtjänst.
Jag har spenderat eftermiddag/kväll med min syster, svåger och mina systerdöttrar. Det är något av det bästa jag vet, att åka hem till dem efter skolan och få känna värmen från ett riktigt knasigt och fint hem. Jag älskar hur dem älskar varandra, talar till varandra, ser på varandra. Det finns så mycket kärlek att den knappt får plats i deras lilla 2½:a i Blackeberg och det gör mig glad.
Livet är bra nu, på alla sätt. Jag vågar inte ens stanna upp och tänka för att jag är så rädd att förstöra något, att det ska hända något dåligt. Den rädslan måste vara en vanlig känsla hos de flesta, när man upplever att man kommit till den del av sitt liv då man börjar känna sig fulländad.. man blir rädd för att det ska försvinna. För vem får egentligen allt, vem får den ärliga lyckan?
Förut hade jag inget svar på den frågan, men nu när jag börjat inse vad genuin lycka innebär, så kan jag se det hos dem;
Emma, Walter, Elsa och Tyra.
Kommentarer
Trackback
