violetfluid

Det är kvällar som denna när regnet öser ner som mina känslor öses ut. Jag finner mig själv i ett tillstånd då jag stänger ute alla ljud, förutom ljudet av mina tankar och Suzanne Vega.

Tanken var att jag skulle skriva ett långt inlägg ikväll men tröttheten sätter nu stopp för det. Det får bli en annan dag.

Dagen har bestått av väldigt många skratt. Det var längesen jag kände mig sådär bubblig som jag gjorde idag. Att åka bil med Jojja med Run-DMC's "Walk this way" i högtalarna kan göra även den gråaste människan glad. "Neeej, neeej!! Slå mig inte!!" Ytterst flummig dag..

På eftermiddagen gick jag för att klippa mig och detta förstörde min hittills bra dag. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Och jag som förklarade så noggrant. Men frisören, som var väldigt ung, verkade ganska upptagen med att berätta om den tid då hon själv bodde i Sthlm och en vän till henne, som var ifrån sthlm, hade snott hennes byxor. Hennes slutsats var då att man inte kan lita på någon i Sthlm. Jag satt mest och skrattade i tanken men tänkte att det var bäst att hålla min tankar för mig själv eftersom att hon för tillfället höll i en sax och hade total makt över min framtida frisyr. Som inte blev särskilt vacker den heller. Jag känner mig som en skolpojke. Möjligtvis en förskolelärare.
Inte alls den frisyr jag sett fram emot.

Skriver mer någon dag då jag inte är så trött.

Tills dess

"Det är inte det sympatiska eller det fina eller ens de goda egenskaperna hos någon som man blir förälskad i. Utan det hos någon som väcker något i en till liv" - Den amerikanska flickan