22_01

Jag trivs med mig själv nu. Det kommer alltid att finnas egenskaper jag hatar hos mig själv men just nu känner jag att det är något jag kan lära mig att leva med. Kanske borde man anamma sina brister istället för att försöka ändra sig. När allt kommer omkring så är vi bara mänskliga och våra olikheter är det som utmärker oss. 

Ibland funderar jag över hur mitt liv skulle se ut om jag var glad oftare. Om mitt liv till större del bestod av lycka istället för smärta, vore jag verkligen lyckligare då? Eller skulle det kanske vara tvärtom. 
Som Meredith Grey säger; “Maybe we like the pain. Maybe we're wired that way. Because without it, I don't know; maybe we just wouldn't feel real. What's that saying? Why do I keep hitting myself with a hammer? Because it feels so good when I stop.”

Jag har iallafall fjärilar som bosatt sig i min mage.
Så det så.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0