violetfluid

Jag märker att jag skriver mycket mer vettiga saker när jag mår lite bättre. Lite bättre än just nu iallafall. Försöker att sansa mig, samla mina tankar och tänka klart men det är svårt att inte kollapsa när ångesten tittar in genom dörren. Var jag tillräckligt stark skulle jag smälla igen den hårt och låsa. Ångesten trycker på från utsidan och jag håller emot på insidan. Jag önskar att dörren alltid vore stängd, men just nu orkar jag inte hålla emot och kommer antagligen bara lägga mig i sängen och låta ångesten omfamna mig. Det är svårt att inte känna sig bitter.

Imorgon vill jag åka hem till Stockholm. Jag vill det för att av någon konstig anledning så tror jag att det kommer kännas bättre när jag är där. Jag vet att det egentligen inte spelar någon roll vart jag är någonstans men jag behöver sysselsätta mig. Det finns mer saker att göra i Stockholm, fler ställen att åka till.

Här orkar jag iallafall inte vara längre.
Det känns som om allting bara blir grått nu.
Hoppas ändå på solsken.
och livet.